Gällnö – En pärla i Stockholms skärgård

En midsommarafton i skärgården

Klockan är tolv på dagen. Skärgårdsbåten glider in mot bryggan och slår back. Mängder av förväntansfulla människor väller av och sätter kurs mot vandrarhemmet. Det är midsommarafton på skärgårdsidyllen ”Gällnö”.

Gällnö är en stor ö med anor från 1500-talet och ligger ungefär en och en halv timmes båtfärd från Strömkajen i Stockholm. Här bor cirka trettio personer året om, men på sommaren tredubblas antalet. Största delen av ön är täckt med tät barrskog. Men här och var möts man av öppna sädesfält som fortfarande brukas och stora hagar med både kor och får. Och mellan de små samhällena på ön slingrar sig en smal sandväg. Här finns också en vacker kyrka, ett värdshus och ett litet fiskeläger.

Jag står på bryggan framför en av de små fiskebodarna och ser på när en liten motorbåt lägger till. Upp på bryggan kliver en man och kommer fram till mig. Han ser ut som en riktig gammal sjöbuse med väderbitet ansikte och lite lätt kutryggig efter många års hårt arbete.

– Fisket är inte alls så bra som det var förr, säger Erik Sjögren med en suck. Han är uppvuxen på Gällnö och har livnärt sig på fiske och koskötsel hela livet.

– Man blir inte rik på det här och det är mycket slit. Men den enorma friheten att bo här ute gör att man står ut, säger han.

Förr om åren lade Erik ut långrev varje kväll för att sedan gå upp vid tre på morgonen och hämta upp fångsten. Efter det styrde han kosan in mot staden för att försöka sälja fisken.

– Nu för tiden lönar det sig inte att bara fiska och mjölka kor, säger Erik. Han har under de senaste åren börjat hyra ut kanoter och cyklar till alla turister som kommer under sommarhalvåret.

Vi går vidare längs den dammiga sandvägen, upp mot värdshuset och vandrarhemmet. Erik visar mig midsommarstången där sång och musik kommer att ljuda ikväll. Jag lägger då och då märke till den karaktäristiska doften av hav samtidigt som sjöbrisen susar i trädkronorna. Här är man verkligen långt borta från den gråa vardagen och storstadsstressen. Solen, naturen och vattnet har en lugnande inverkan på varje människa.

Inne på värdshuset är det fullt med lunchgäster som förtär den traditionella sillunchen med nubbe. Matsedeln består till stor del av olika fiskrätter men vill någon ha en välstekt köttbit så ordnas även det. Erik rekommenderar mig att smaka den knaperstekta abborren. Han berättar stolt att det minsann är han som fiskat upp den dagen innan.

När det börjar skymma är det fullt med båtar i gästhamnen och ett dovt sorl av röster sprider sig mellan bryggorna. Dansen och musiken är i full gång uppe vid midsommarstången där alla, ung som gammal, deltar. Stämningen är så hjärtlig att även jag rycks med.  

Fram på småtimmarna är festligheterna förflyttade ner till hamnen och båtarna. Många knyter nya kontakter och sitter och samtalar över en öl eller två. Jag går runt i hamnen och tittar. Trots att klockan är tio i två på natten är fortfarande ganska ljust. Jag ser att inte bara bryggorna är fulla med båtar, varenda liten klippa där det går att förtöja är upptagen.

Vid halv fyra på morgonen har de mesta sorlet lagt sig och musiken har sedan länge tystnat. De flesta har krupit till kojs, förutom några stackare här och var som blivit lite överförfriskade. Jag börjar sakta vandra längs sandvägen som leder till vandrarhemmet. Där finns en säng reserverad i mitt namn för att förhoppningsvis bjuda mig lite välbehövlig sömn. Jag är glad för att ha haft privilegiet att åtminstone en gång i livet fått uppleva en äkta midsommarafton i skärgården.  

Dagen därpå är det många med mig som tar skärgårdsbåten in till staden igen. Men några stannar kvar och avnjuter ytterligare några dagar på skärgårdsidyllen Gällnö.  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *